Terapihuset Stockholm

+46768782078

Nybrogatan 34, 114 39 Stockholm

Terapimetoder som jag använder

Psykosyntes

Roberto Assagioli (1888 -1974) grundade Psykosyntesen. Han var läkare och psykiatriker som var verksam i Italien. Han poängterade vikten av att balansera kärlek och vilja.

Med Psykosyntesen utvecklar vi våra individuella möjligheter och förenar människans olika delar till en helhet. Den tar även hänsyn till en andlig dimension i livet och betonar det friska och utvecklingsbara hos oss. 

Assagioli utbytte idéer med bl.a. Freud, Jung och Maslow.

Psykosyntes är en psykologi med själ och samtidigt en livsfilosofi.

Psykosyntesen strävar efter harmoni mellan kropp, själ, intellekt och känslor. Genom att acceptera och hålla om mina mindre bra sidor samt delpersonligheter och att inte se sina svårigheter som begränsningar utan möjligheter. Accepterar jag mig själv som jag är och fokuserar på de friska i mig vägleds jag till att nå min fulla potential. Med vilja, kärlek, acceptans och en längtan att nå min fulla potential samt min egen unika helhet att vara sann och äkta i mig själv. Att bygga upp min självkänsla, känna empati, samverka med min omgivning och se med icke värderande ögon.

När jag tillämpar Psykosyntesen tillför jag energi, riktning och ett lugn i mitt liv där tillit för de jag inte kan påverka vilar lugnt inom dig att utvecklas i sin takt.

Om vi utvecklas mer medvetet och inte låter vårt inre sårade lilla barn få plötsliga utbrott som inte är konstruktiva och istället se mer kärleksfullt och objektivt på oss själva ger det oss viljan att ta fram det lekfulla, glädjefyllda skapandet och samarbetsförmågan med andra.

Ett nyfiket, accepterande, tillåtande synsätt gentemot andra.

Avidentifiering 

Om jag tar ett steg ut från mig själv och tänker att jag ser mig själv utifrån någon annans ögon. Hur jag talar, ser ut, agerar och fungerar med andra o.s.v kan jag genom medvetet arbete träna upp förmågan att arbeta med de olika delpersonligheter som kommer fram i olika situationer när jag exempelvis vill skydda mig själv. Vi kan ha skapat delpersonligheten som en strategi för överlevnad. Om jag inte blev sedd och accepterad som jag är kan jag utveckla olika strategier för att klara mig ur olika situationer och passa in.

Denna skyddszon som jag då bygger upp kan kännas oäkta och jag upplever då tomhet och känner skam. Den här delpersonligheten var fungerande och hjälpte mig när den kom till med den har inte utvecklats och hindrar mig istället för att hjälpa mig. Om jag avidentifierar mig från delpersonligheten, tar ett steg ut, observerar den så kan jag lösa upp den och tillgodogöra mig energin i form av de goda kvaliteterna den ändå besitter. Jag blir mer integrerad och hel i mitt sätt att vara.    

Jaget

Psykosyntesen strävar alltid efter två grundläggande mål vilka är att hitta sig själv som jag kan vara innerst inne och mitt personliga ideal för hur jag vill vara. Jag ska bli mig själv med all min potential och alla mina förmågor. Arbetet med detta kallas ”Transpersonella psykosyntesprocessen”.

Att se sig själv som en aktiv del av livet och acceptera vart jag befinner mig i livet just nu. Jag behöver se på mig själv med kärlek, empati för att få kontakt med jaget, släppa på kontrollen och rädslan för det som finns när jag tillåter mig själv att vara i nuet. Genom att hitta den goda viljan inom dig skapar större mening i ditt liv.

Om du blir medvetet uppmärksam gör att du förstår hur du kan utvecklas för att komma vidare. Då kan du välja viljan för att nå dit du önskar.

Viljan

Alla dina behov väcker en vilja inom dig och bör uppfyllas och inte förbises.

I en fullt utvecklad vilja ingår:

Stark vilja som ger mig kraft att övervinna motstånd och hjälper dig att nå dina mål. 

Skicklig vilja med strategi, intelligens och smidighet kan du på de mest effektiva sätt nå dina mål. 

God vilja på ett kärleksfullt, glädjefullt sätt göra gott för alla inblandade även mig själv. Att samordna mina mål med andras vilja.

Transpersonell vilja, en längtan som vill ha min uppmärksamhet som speglar mina ”högre behov” och kan ses som en förening av vilja och kärlek på ett annat plan.

Idealmodellen

Detta är en modell inom psykosyntesen där du tränar på att se dig själv inifrån dig själv, utifrån hur du tror att andra ser på dig och slutligen hur du verkligen är, ditt sanna jag. Olika frågeställningar från olika vinklar tillsammans med din fantasi speglar dina inre konflikter du har med dig själv.

När vi får en balanserad och medveten bild av oss själva så startar en process Inom oss och en idé om vart vi vill och hur vi kan vara. Stämmer inte svaren överens med vår idealbild om hur vi vill vara behöver vi jobba med viljan för att nå förändring och kunna transformeras.


Syntes

Ordets betydelse är sammanfoga eller smälta samman. När ditt intellekt, känslor, kropp och själ ingår i syntes med varandra ökar din balans och harmoni i livet. Mellan en tes och antites vilket är varandras motpoler så kan en kompromiss uppstå eller så kan de bägge smälta samman så en syntes bildas utan att någon del behöver lämna plats. Med hjälp av empatisk kärlek och samspel mellan dig själv och delarna av din personlighet. Synteser uppstår då du inte identifierar dig med någon av motpolerna.

Istället tar du kontrollen, förvandlar och styr dina energier medvetet och använder din visdom så att de båda motpolerna förenas, förstärks och omvandlas till någonting nytt.


Vara i ditt själv

Det finns en medveten och en omedveten längtan hos alla människor att få vara i sitt själv. Att vara i kontakt med dina sanna känslor och leva i symbios. De gånger du får kontakt med ditt själv upplever du ett självklart lugn inombords och ett tidlöst varande med dig själv även om det stormar runt dig och är fullt kaos kan du vara i syntes. Du är då avidentifierad från dina känslor. Jag har mina känslor men jag är dem inte. Det är som om solen alltid värmer din själ och ditt psyke även om det är molnigt och regnigt ute. Du känner självklarhet. Det kan även vara ett plötsligt uppvaknande från ett mörkare tillstånd. Du kan komma i kontakt med ditt själv på olika sätt men det behövs en resa med självförverkligande där du finner ditt sanna syfte för att nå din högsta potential. Det kan ske via konst, musik, naturupplevelser, kurser, meditation, terapi mm.

Roberto Assagioli menade att Självet är källan till vår personliga existens och att Jaget är en reflektion av självet. När Jaget har kontakt med självet upplever vi en känsla av meningsfull existens. Jaget symboliserar vårt centrala Jag. Jaget eller det personliga självet är ett centrum för ren medvetenhet. Existensen av ett själv ligger bakom roller, tankar, fysiska yttringar och kön. Självet och Jaget går i linje med varandra och symboliserar den empatiska relationen mellan dem. Om den relationen bryts förlorar vi vår känsla av existens och känner oss tomma.

När vi har en levande kontakt mellan Jaget och Självet, och fattar beslut i linje med det flöde som kommer från källan då lever vi i samklang med oss själva och vårt kall. Ofta är Självets röst i oss inte den starkaste och mest påträngande utan kan tvärtom vara långsam och lågmäld, men den är insisterande och ger aldrig upp.

Schematerapi

Schematerapi är en vidareutveckling av traditionell kognitiv beteendeterapi(KBT) med influenser av bl.a. gestaltterapi och anknytningsteori. Schematerapi har en stor betoning på affekter och underliggande kärnkognitioner. 
Det är en integrativ terapimetod som utvecklades redan på senare delen av 1980-talet av fil dr Jeffrey Young, psykolog och psykoterapeut, Columbia University. Det är en numera evidensbaserad psykoterapeutisk modell. 

Anknytningsteori och gestaltterapi riktad till patienter som tidigare inte blivit hjälpta av exempelvis traditionell KBT.

De systematiska tillvägagångssätten, som används inom schematerapin, integrerar tekniker och strategier från olika teorier. Schematerapi har etablerat sig som en effektiv behandling för patienter med mer kronisk karaktärsproblematik. På senare tid har schematerapi även visat positiva resultat för humörs- och ångestproblematik och studier görs också på ett flertal andra psykiatriska besvär. Schematerapi delar likheter med den kognitiva beteendeterapin på så vis att båda använder sig av kognitiva och beteende interventioner. Ett centralt koncept i schematerapi är tidiga maladaptiva scheman, som är ett resultat av att individens kärnbehov inte blivit tillräckligt bemötta under barndomen.

En utgångspunkt i schematerapi är att vi alla är biologiska varelser som föds med känslomässiga behov, kärnbehov. En trygg och säker anknytning - där vi möts av förståelse, omvårdnad och acceptans. Autonomi – möjlighet att utveckla egen identitet, känsla av kompetens och självständighet. Ömsesidighet/realistiska krav – bli validerad och respekterad för sina egna känslor och behov.

Spontanitet och lekfullhet – att få möjlighet att utforska, vara nyfiken och prova nya vägar.

Realistiska gränser – vägledning och empatisk gränssättning.

Dessa kärnbehov behöver tillgodoses i nära relationer till andra för att en sund utveckling och mognad ska bli möjlig. När det sker utvecklar vi sunda livsmönster, så kallade scheman. Terapeutens ska utöva ett relationellt förhållningssätt under terapin som benämns limited reparenting som på svenska kan översättas som "ställföreträdande föräldraskap" och innebär att den som går i terapi erbjuds känslomässigt knyta an till behandlaren för att därigenom få sina eftersatta behov bemötta. Det kan hjälpa det psykologiska arbetet på ett effektivt sätt. Huvudsyftet med reparenting är inte att trösta utan istället utgöra en god modell utan bli sedd och bekräftad i en allians för att ta med sig den känslan i det vardagliga livet som leder till redskap att analysera känslor och behov på ett annat plan. Att lära sig att agera mot behovstillfredsställande relationer. 


I scematerapi finns det 17 olika livsteman som skapas av olika mönster tidigt i barndomen och sedan återupprepas genom hela livet. Det skapas med något vi utsatts för i våra nära relationer. Vi kan ha blivit övergivna av vår primära anknytningsperson, hårt kritiserade, extremt överbeskyddade, kränkta, avvisade eller försummade i omvårdnad. Våra livsteman utgör hur vi tänker, känner, handlar och föreställer oss till andra människor. 

I situationer när de grundläggande mönstren, våra scheman, frustreras utvecklas tidiga maladaptiva scheman, känslomässiga sår. Alla går att koppla till de grundläggande kärnbehoven. Vilka scheman som kommer att utvecklas.

Våra tidiga erfarenheter delas in i fyra kategorier:

1)Att få för lite av det goda – brist på stabilitet, förståelse och kärlek.

2)Att få för mycket av det onda – traumatisering, fara, smärta, hot.

3)Att få för mycket av det goda – överbeskyddande, curlad, avsaknad av gränser.

4)Dysfunktionella rollmodeller – till exempel en otrygg eller överkritisk förälder.


Young menar här att vi som barn identifierar oss med våra föräldrar, eller andra viktiga i vår närhet, och internaliserar vissa delar av deras beteenden. Scheman som utvecklas vid behovsbrist Känslomässiga behov: Scheman som utvecklas vid behovsbrist:


-Stabil tillgänglighet till en signifikant annan Övergivenhet/Instabilitet

-Empati, kärlek, vägledning, omsorg Känslomässig försummelse

-Öppenhet, ärlighet, genuinitet, lojalitet Misstillit/utnyttjad

-Accepteras för den man är med sina fel och brister Defekt/Skam

-Inkluderas i samhällsgemenskapen Social isolering/Utanförskap

-Integritet och uppmuntran till Sammanflätad/Outvecklat själv självexploration

-Utmanas att självständigt hantera sig själv och sin situation Beroende/Inkompetens

-Uppmuntran, engagemang, stöd och beröm Misslyckande

-Uppväxtmiljö där fara sätts i rimliga proportioner Sårbarhet för skada/sjukdom 11

-Frihet att få uttrycka sina egna känslor, åsikter, önskningar och behov Underkastelse

-Respekteras och värdesättas även om man har avvikande åsikter Bekräftelsesökande

-Uppmuntras att se, och värna om, sina egna känslomässiga behov Självuppoffrande

-Struktur, rutiner, tydlighet, fokus- och frustrationsstöd Bristande självdisciplin

-Empatiskt satta gränser för starka känslor och impulser Bristande självkontroll

-Spontanitet och lekfullhet i allmänhet, vid lärande och i prestation Känslomässig hämning

-Uppväxtmiljö präglad av möjlighet till förståelse och försoning Straffande

-Uppväxtmiljö präglad av rimliga förväntningar på måluppfyllelse Obevekliga krav

-Uppväxtmiljö präglad av tilltro, optimism och hoppfullhet.


För att inte riskera att översvämmas av de intensiva och överväldigande känslor som våra maladaptiva scheman, våra känslomässiga sår, kan ge oss använder vi oss av olika hanterandestrategier, så kallade copingstilar. De är det sätt vi uttrycker oss på när ett schema aktiveras. Med schemaaktivering menas att vi hamnat i en situation som kan associeras till behovsfrustration tidigare i livet.

De delas in i kategorierna; flight/undvikande, freeze/kapitulerande och fight/överkompenserande. De hjälper och skyddar oss mot fara, obehag, smärta och motsvarar de biologiskt betingade responserna vid fara men blir också det som vidmakthåller att besvären kvarstår.

ACT-Acceptans Commitment Therapy

Acceptance and Commitment terapy som förkortas ACT och står för agera. Det är en terapiform som manar oss att ställa existentiella frågor om vad vi vill med våra liv – och att agera i enlighet med dessa värden. Smärta är en naturlig del av livet och inget som vi kan botas från, så i stället bör vi acceptera det vi inte kan förändra och försöka leva ett meningsfullt liv utan att hindras av smärta, ångest eller otillräcklighetskänslor.


ACT-metoden skapades i USA på 1980-talet av psykologen Steven Hayes som själv led av panikångest. Han fann att befintliga metoder inte hjälpte honom och började därför utveckla en ny modell. Det tog ett par decennier innan ACT fick spridning bland terapeuter, men nu växer intresset snabbt även i Sverige. ACT har fått stort genomslag vad gäller behandlingen av personer med långvarig smärta, kroniska sjukdomar, ångest och depression. Men metoden är brett tillämpbar och kan användas för att bli bättre på att hantera till exempel stress, tinnitus eller för att stärka en relation. Vad är skillnaden mellan ACT och KBT? ACT är en vidareutveckling av kognitiv beteendeterapi, KBT.


Utgångspunkten för både ACT och andra KBT-former är att beteenden är inlärda och kan läras om. Människans impulser att undvika obehag är ofta det som ställer till problem: Den som är rädd för hundar kanske slutar gå ut, den som får panikångest på bussen slutar vara på platser med mycket folk, en människa som får ångest i sociala situationer stannar hemma.

Att exponera sig för det som är jobbigt, det vill säga att steg för steg närma sig situationer man tidigare har undvikit, är centralt i all KBT-behandling, så även inom ACT. Men en viktig skillnad är att KBT betonar hur tankar, känslor

och beteenden hänger samman och påverkar varandra, medan ACT ser tankar, känslor och beteenden som separata företeelser. ACT understryker vår förmåga att välja hur vi vill agera och att vi kan stå över våra impulser och känslor. När traditionell KBT jobbar med tankarnas innehåll och försöker få oss att vara mer realistiska i våra självvärderande tankar, försöker ACT få oss att förhålla oss mer distanserade till tankar, känslor och kroppsliga reaktioner – oavsett innehåll – för att vi ska bli mer flexibla i våra tankar.