+46768782078

Nybrogatan 34, 114 39 Stockholm

 
Sök
  • Terapihuset-Blogg

ADHD Jag älskar dig och jag hatar dig

Uppdaterad: 21 okt 2019


Just nu är det många i min närhet som har funderingar och tankar om ADHD. Därför vill jag gärna dela två filmer om adhd och hur det kan vara att leva med adhd. Jag delar gärna även ett brev från en ung tjej som heter Nadia. Jag tycker hennes brev är både givande och pedagogiskt. Det ger en bra inblick i en helt vanlig vardag med adhd och vilka utmaningar som kan uppstå i exempelvis olika relationer. Jag tror även att dessa filmer som jag vill dela med er läsare kan göra det lättare att förstå exempelvis din chef, barn, förälder, elev eller livspartner.


Hjärnans dopaminsystem ser olika ut hos människor vilket även bidrar till att vi har olika personliga egenskaper. Man vet idag att dopaminsystemet i hjärnan fungerar lite annorlunda hos många med adhd och det bidrar till koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Du vill gärna ha snabba dopaminkickar om du har adhd, Det finns både bra och dåliga sätt att få dopaminpåslag. Ett dåligt sätt skulle kunna vara att nyttja droger, vilket kan komma att bli en riskfaktor om man har exempelvis en tonåring med adhd. Att hålla ett litet extra öga på sin tonåring med adhd kan vara en bra rekommendation i dagens samhälle. Det är lätt att få tag på droger i dag och allt yngre personer nyttjar droger.


Vi har alla drag av adhd och kan känna igen oss till en viss del i filmen, vissa mycket, andra väldigt lite. Jag brukar säga att vi alla har en liten släng av adhd.


Positiva egenskaper med adhd är exempelvis att du är:


  • Kreativ, och tänker ”utanför boxen”.

  • Initiativrik.

  • .Pådrivande – får saker gjorda.

  • Energisk – med en nästan oändlig energi.

  • Orädd och vågar satsa på nya idéer.

  • Flexibel.

  • Envis – ger inte upp utan kämpar på.

  • Intuitiv och ifrågasättande.

  • Bra på att tänka lateralt – har en förmåga att se saker ur nya vinklar.

  • Bra på att skaka av dig motgångar –ältar inte misstag utan går vidare.


Jag är precis som du men ändå alldeles olik

"Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad.

När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig.

Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.


Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.


Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen.

Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på Tv-skärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.


Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.

För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.


Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänkande och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte ut att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.


Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?

Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det."


/Nadia Salwin






155 visningar