Livstema självuppoffring innebär ett överdrivet och frivilligt fokus på att fylla andras behov i dagliga situationer utan att kräva något tillbaka, vilket leder till att dina egna önskningar, känslor och behov inte blir tillgodosedda. Det som ligger till grund för detta är skuldkänslor och rädsla för att framstå som självisk eller för att såra och göra andra illa.
En drift och en önskan är att bevara kontakt med andra som uppfattas som mer behövande. Om jag är behövt i en relation får jag större värde är tankar som en person med detta livstema har. En bottenlös empati och smärta för andras lidande. Att vara en hjälpare och ta överansvar för andras liv är någonting som måste göras även om de inte alltid vill eller orkar. Även om ingen tvingar en självuppoffrande person att göra allt detta för andra kan känslor av besvikelse, ånger och frustration över att inte få någonting tillbaka vara vanliga.
Grundläggande frustration är den välkända känslan av att mina behov inte är lika viktiga som andras. Att arbeta i terapi med detta livstema handlar mycket om att få hjälp med att hitta en balans mellan egna behov och andras behov och att sätta empatiska och rimliga gränser. Att känna att jag har rätt till både mitt ja och mitt nej.
Vanligaste orsakerna är:
1) Undvika att orsaka obehag, lidande och/eller smärta för andra.
2) Undvika att känna skuldkänslor för att man tänker på sig själv. Individen har en stark känslighet för andras behov, andras eventuella lidande och svårigheter i kombination med en ovilja att höja sitt eget värde.
3) Bibehålla kontakt med personer som man uppfattar beroende. Individen tar hela ansvaret för att relationen skall bestå och andra upplevs ofta som mer behövande. Personen riskerar att bli bitter när vederbörande inte får sina behov tillfredsställda i relation till de som hen alltid har ställt upp på. Om personen blir medveten om sin egen bitterhet är risken stor att känslan utlöser skuldkänslor över att man tänker själviska tankar. Skuld är den känsla som skapar och vidmakthåller schemat; skuld över att man har orsakat obehag för andra och för att man inte har ställt upp och tagit hand om andra tillräckligt mycket/väl. Ursprunget till schemat är att barnet har behövt ta hand om sin egen förälder emotionellt eller praktiskt, då barnet har upplevt föräldern som starkt behövande. Ett annat skäl kan vara att barnet har tvingats att ta ett stort ansvar om sina små syskon då föräldrarna har varit sjuka, upptagna av sina karriärer, frånvarande etc.
Typisk uppväxtmiljö
Barn som fått ett stort ansvar för familjen under sin uppväxt, utan utrymme att själv få vara behövande. Någon av föräldrarna kan ha varit missbrukare, haft psykiska problem eller varit mycket ängsliga och rädda för människor och världen vi lever i, vilket tvingade barnet att uppoffra sig för att hålla ihop familjen och själva överleva rädslan att allt skulle rasa samman. Föräldrar som varit skuldbeläggande när barnet uttryckte sina känslor och behov kan ha lett till att barnet känt sig som en börda för föräldern och gjort sitt yttersta att vara så tillmötesgående och "lätta" som möjligt och även agerat förälder till sin förälder. Ofta förekommande är föräldrar som agerar martyrer eller offer och ser livet som ödet eller otur. Att dom inte kan se att de själva behöver ta ansvar och styra sina egna livsöden och liv.
Behandling och terapi
I terapi arbetar vi mycket med stresshantering, stärka självkänsla, medberoende och gränssättning och validering av självet. Att hitta balans i arbetslivet och i sina relationer.
Alla människor har ett grundbehov av att finna en balans mellan egna och andras behov. Att inte använda skuld för att kontrollera känslor eller för att få andra att ta hänsyn till sina behov. Att ha förmåga att behandla sina egna behov som lika viktiga som andras, samt att finna en hälsosam balans mellan att få egna behov mötta och att hjälpa andra.
Personer med livstema självuppoffring är ofta utmattade eller deprimerade. De befinner sig vanligen i hjälpande yrken eller i relationer med dysfunktionella partners eller partner med funktionsnedsättning. Ett stort fokus i terapin handlar om att arbeta med att kunna lita på sina egna känslor och våga be om att få sina behov tillgodosedda i en relation. Att våga ta emot hjälp och stöd och visa oss sårbara.
Det framstår ofta som om vi vill ge så mycket av oss själva och uppfattas som starka och empatiska men innerst inne känner vi oss ofta känslomässigt försummade. Om du känner att dina behov inte blir adekvat bemötta kan de leda till en stark bitterhet och ilska mot den du försöker hjälpa och relationer hamnar i obalans.
Terapi tillsammans med 12 - stegprogram för medberoende är en behandling som är att föredra. Läs mer på min blogg om medberoende och boka tid för samtal. Läs mer på Coanon.se för att få hjälp och stöttning mot ett tillfrisknande för medberoende.